Jag heter Anki och är en tjej född 1983 utanför bergslagen i lilla Nora.
Jag är mer eller mindre uppväxt med hund i familjen, men skaffade mig min första egna år 1999.
Jag har förutom egna hundar jobbat och praktiserat på hunddagis i ca 18 månader totalt. Sedan har jag även ställt upp som både dogwalker och dagmatte under 6 års tid, fram tills några veckor innan jag fick min dotter i Juni 2011.
Mitt genuina hundintresse har växt fram dag för dag, men det skulle dröja tills 2006 som jag blev intresserad av hunden som något mer än "bara" en familjemedlem. Det var då jag började studera och intressera mig för hundens flock beteende och dreas olika signaler.
När jag inte umgås med hundarna jobbar jag som ekonomibiträde och vårdbiträde i Falu kommun.
Jag är mer eller mindre uppväxt med hund i familjen, men skaffade mig min första egna år 1999.
Jag har förutom egna hundar jobbat och praktiserat på hunddagis i ca 18 månader totalt. Sedan har jag även ställt upp som både dogwalker och dagmatte under 6 års tid, fram tills några veckor innan jag fick min dotter i Juni 2011.
Mitt genuina hundintresse har växt fram dag för dag, men det skulle dröja tills 2006 som jag blev intresserad av hunden som något mer än "bara" en familjemedlem. Det var då jag började studera och intressera mig för hundens flock beteende och dreas olika signaler.
När jag inte umgås med hundarna jobbar jag som ekonomibiträde och vårdbiträde i Falu kommun.
Här bor jag också tillsammans med min sambo, vår dotter och borzoi tiken Shady.
Jag har haft extrem otur år 2012 då jag minste två hundar, i en olycka resp. sjukdom.
Jag har haft extrem otur år 2012 då jag minste två hundar, i en olycka resp. sjukdom.
Taxen Bjarne och whippan Choice är mina fina änglar numera. Saknaden är stor.
Shady är född 2008 och kom till oss i samband med att Bjarne gick bort.
Jag hade i 3 års tid kikat efter en sån hund som henne, och nu fanns hon där och ångrar inte en sekund.
Hon är en väldigt lugn, extremt snäll, men blyg tik, som blev ännu blygare när hon vart ensamhund, men iom tiden går gör hon också framsteg. Hon är aldrig rädd, men verkar inte tycka att många hundar är utav intresse, och gömmer sig bakom mig istället. Hon gör inte sin ras speciellt rättvis då hon är nästan inte alls har någon jaktinstinkt bla.
Nästan dagligen är vi i skogen så hundarna får leka av sig ordentligt.
För även fall jag har barn, tycker jag det är väldigt viktigt att hundarna får egen tid med mig och att de har ett meningsfullt liv.
Jag hade i 3 års tid kikat efter en sån hund som henne, och nu fanns hon där och ångrar inte en sekund.
Hon är en väldigt lugn, extremt snäll, men blyg tik, som blev ännu blygare när hon vart ensamhund, men iom tiden går gör hon också framsteg. Hon är aldrig rädd, men verkar inte tycka att många hundar är utav intresse, och gömmer sig bakom mig istället. Hon gör inte sin ras speciellt rättvis då hon är nästan inte alls har någon jaktinstinkt bla.
Shady och Edith vintern 2012.
Nästan dagligen är vi i skogen så hundarna får leka av sig ordentligt.
För även fall jag har barn, tycker jag det är väldigt viktigt att hundarna får egen tid med mig och att de har ett meningsfullt liv.
Mitt första möte med vinthunden var när jag 2008 tog hand om en kappgrey, hon var då 3 år gammal. Tyvärr gick hon bort efter en operation i Januari 2010 och det tog mkt hårt på mig, hon var väldigt speciell för mig.
Jag har efter henne verkligen förstått vilka fantastiska individer vinthunden är, men tyvärr finns det hemskt många som är oönskade och behöver en ny start i livet.
Givetvis finns det hundar som bara behöver ett nytt hem, men av någon anledning inte kan stanna i sitt egna hem tills man hittat en ny familj.
Det är där jag kliver in och kan hjälpa till.
Mvh Anki!
